Klockan fem i morse klev jag upp och halv sju så var jag på väg till stan för att följa med sonhustrun och "fammos älskling" till dagis. En ganska nyvaken tös med rufs i håret mötte mig i hallen och ett lyckligt leende från henne gjorde mig glad. Runt munnen hade hon blåbärsoppa utsmetad och hon visade malligt sin bara söta mage.
Det var roligt att se hur morgonrutinerna fungerade med avlämning med mera. Hon hoppade snabbt upp i soffan som står under fönstret på dagiset för att vinka när vi skulle åka men hennes blick kikade hellre på vattenpölarna utanför och på dom andra barnen som anlände. Inga tårar eller så och det kändes bra.
Det småduggade när jag kom hem på skogsvägen nu vid artontiden, vi har veckohandlat efter jobbet så därför blev det senare än vanligt. Vägen är geggig och gropig av smältande snö och bilen är mer än lovligt lortig.
En hel del drivor och snö i skogen ska ännu smälta så det dröjer ett tag innan barmarken syns.
I stan ligger det tonvis med sand och grus efter en lång vinter men nu är det storstädning överallt, lastbilarna sopar rent och allt körs bort för att användas nästa vintersäsong igen.
Jag har varit igång i hela fjorton timmar utan att sitta längre stunder så benen och fötterna behöver vila. Tack och lov är ryggen bättre men jag har varit försiktig och inte lyft tunga saker under dagen.
Kramelikramen från mig
Kommentarer