I dag har det varit en "fammo och faffasöndag". Töserna kom till Lyckebo vid tolvtiden och har haft roligt med oss medans deras föräldrar har städat upp och fått lite vuxentid hemma hos dom.. Kojbygge i allrummet och massor av mys, det är säkert extra roligt för dom att få all uppmärksamhet av maken och mig och få äta "söndagsgiodis", dricka festis och vara ute på gården där gungorna skottats fram....Moa ville aldrig sluta gunga utan ropade "MEA" så fort farten stannade .....

Innan det var dags att köra barnbarnen hem så passade vi på att vara ute en timma tillsammans....Jag och Tuva-Lisa bakade snökakor och pratade om sommaren som kommer. "Vi kan väl ordna en fest" tyckte lillgumman och en tårta ska bakas...en riktig....Många av hennes kompisar ska bli bjudna men ett bekymmer var ju att dom kanske inte skulle hitta till Lyckebo. Det ordnar sig försäkrade jag och ett löfte har avgetts....Den dagen kanske det är varmt så vi kan bada i poolen och ha kul....

Denna koja ville Tuva-Lisa att vi skulle spara till nästa gång hon kommer men det är ju omöjligt....vi får bygga en ny den dagen....

Två trötta ungar och en härlig dag för oss  har det varit och i kväll somnar vi ovaggade....kramelikramen...

Det är ett tag sedan jag skrev något här på bloggeriet men nu blev det av...Äntligen har jag fått nya rutiner i mitt liv och har hunnit smälta att älskade mamma är borta. Jag kan åka hem direkt efter jobbet och en helt annan vardag har öppnat sig utan oro och ångest över att en person i mitt liv mår dåligt...Visst kommer det tunga stunder då jag längtar otroligt mycket efter henne och jag saknar telefonsamtalen och att ge henne en puss på pannan ....livet går trots allt vidare och det känns inte lika tungt nu om jag jämför med December och Januari...det är tur att vi människor klarar av mer än vi trodde oss kunna....

Jag stannade upp en stund på gården i torsdags innan jag klev in i bilen och förundrades över hur ljust det redan är vid sjusnåret på morgonen. Solen är på väg upp i öster och jag behöver inte ha helljusen på bilen tända...underbart och man känner sig mycket piggare... en mycket fin tid stundar då våren kommer.

Björnberget badar i solsken....visserligen har vi - 15 i dag men man känner ändå att solen värmer.

Ett evigt plogande har det varit för det har fallit snö dessa februaridagar...stormbyarna har avlöst varandra och man har knappt kunnat vistas utomhus.

Snart ska jag sitta här på verandan och lapa sol, det är inte så länge kvar och bara tanken på att placera ut badpoolen får det att kittlas i magen.

Förra fredagen var jag till minneslunden för första gången sen mamsen dog. Tur att jag var ensam på platsen just då för tårarna forsade och jag kände mig så ledsen... Det kändes  tungt men efteråt var jag lättad och kände att hon var med mig...

Jag har pysslat inomhus under dagen och såklart bytt gardiner igen, fniss. Lite grönt piggar upp och jag tycker om dessa stormönstrade....få se hur länge dom får hänga uppe